Morgonen har alltid varit min favorittid på dagen. Att vakna upp och gosa och busa med barnen, att äta en lång frukost och bara låta dagen få en sakta start. Nu i och med att jag äntligen har lämnat de stressiga entimmesfotograferingarna så såg jag fram emot att skapa en förmiddagsfotografering av den anledningen. Det kan ha varit något av det bästa jag har gjort för både mig och de jag fotograferar. Det är så lugnt och avslappnat, familjen kan fokusera på att göra sin grej och ha en mysig morgon och jag kan fokusera på att skapa något av det med hjälp av kameran.
Det är så kul att ha upptäckt att det behövs absolut 0 poserande under en fotografering. Mina idéer om vad som blir “fint” är helt oviktiga för sekunden jag börjar styra så förlorar vi familjens unika berättelse. Familjens unika berättelse är dessutom alltid mycket mer vacker, intressant, mångfacetterad och överraskande än mina idéer.
I vissa enstaka fall kan jag ha något litet önskemål men det är inget som kommer att ändra på det som utspelar sig på ett stort sätt. Som en gång för inte så längesen så bad jag familjen att lägga sig åt andra hållet på sängen när de gosade med sin bebis på grund av väldigt starka solfläckar i rummet som lös rakt på familjen. Men standard är att jag bara följer med i det ni gör utan att påverka det. Det har gjort att jag har fått upp ögonen för familjers unika rörelser och uttryck och det är ofta där i som stora delar av den unika berättelsen kommer fram. Jag fullkomligt älskar att vara i en familjs hem och bara ta in allt och förhålla mig till den berättelse som vecklar ut sig framför mina ögon.
I vissa fall är mamman i familjen intresserad av att ta tillfället i akt att skapa något lite mer artsy hud mot hud (en av mina favoriter!) med sina barn och det kan vara att man badar badkar, ammar, håller sitt barn i famnen eller bara myser i sängen och kanske läser saga eller liknande. Den här stunden kan ske helt naturligt men det kan också hända att jag hjälper till lite mer i detta läge ifall att jag behöver förbättra förutsättningar för den lite artsy känslan genom att till exempel be mamman att sätta sig lite mer vänd mot fönsterljuset.
För de som upplever den här sortens avslappnade fotografering för första gången känns det kanske ovant den första halvtimmen, men sen vänjer man sig. Det är inte bara för att jag är där utan för att man är van vid att spendera sina dagar med att bocka av saker på listan över saker att göra.
Under en fotografering hos mig är målet att ni ska slappna av och stanna upp och se det fina i de små stunderna. För om jag ska kunna fånga dem behöver de också få plats att breda ut sig. Fotograferingen blir en dag av att njuta av de tokiga minerna det lilla barnet gör som får smaka på något nytt, att bara mysa tillsammans och ha det bra och ge den sortens stunder tid, att njuta i solen i trädgården, kanske gå till sitt favoritfik eller favoritpark, och för föräldrarna att verkligen se varandra i pauserna när barnet kanske sover eller är upptagen i sin lek.
Ofta blir det flera tillfällen för prat om föräldraskapet och hur det är att ha barn, utmaningar och glädje och allt det som familjelivet innehåller så jag är inte tyst under en hel förmiddag. Jag skulle heller inte kalla mig en fluga på väggen eftersom det är ganska uppenbart att jag är där, mitt i ert liv liksom. Jag vill att familjen ska tänka på mig som en vän sen länge som kommer på besök och i handen råkar jag ha en kamera. Jag tror att andra också har upplevt det så, hittills har jag fått höra saker som:
“Det var den bästa fotoupplevelsen vi har haft”
“Jag har redan tre vänner jag vill ska boka dig för detta med sina små”
“Vilket underbart koncept”
“Du är verkligen bara med och följer det som händer”
Numera har jag med mig en vintage videokamera för att skapa en känsla av nostalgi nu. Upplevelsen vi får av klipp från en äldre videokamera är något vi registrerar som något som har varit. Känslan som uppstår då skapar distans och perspektiv till var vi befinner oss i livet, den tar också bort all perfektionism och hjälper oss att fokusera på det absolut viktigaste; vilket är tiden vi spenderar med våra barn och bandet vi har till dem och varandra just nu. Allt annat är bara oviktigt brus i etern.
Så när vi ser våra barn och vår familj och tiden vi är i på ett sätt som gör att vi får känslan av att det var längesen, så ser vi hur vackert allt är nu, vad vi än tänker om tiden, oss själva, vårt hem och liv. Vi känner nu hur det kommer att kännas sen en dag när denna tid för längesedan är förbi.
LÄMNA GÄRNA EN KOMMENTAR!